När det inte finns någon anledning att höja ansvarsgränsen
Transportkonventionerna fastställer ansvarsgränser per kilogram, inte per sändning. Av det följer en beräkning som sällan görs och som för visst gods stänger hela frågan om deklarerat värde.
Gränserna
I vägtransport fastställer CMR-konventionen 8,33 SDR per kilogram felande bruttovikt. SDR är Internationella valutafondens beräkningsenhet, vars kurs ändras dagligen; i praktiken är 8,33 SDR omkring tio euro.
Ordet ”omkring” är här ingen försiktighet inför kursrörelser. Artikel 23.7 i CMR anger att beloppet omräknas den dag domen meddelas eller den dag parterna kommit överens om, inte den dag sändningen eller fakturan gäller; på järnväg hänvisar artikel 37.1 i CIM till dagen och orten för utbetalningen av ersättningen. En gräns uttryckt i euro är därför alltid ett riktvärde och inte det belopp som faktiskt skulle gälla.
I lufttransport är gränsen i Montrealkonventionen betydligt högre — den ses över periodiskt, så det gällande värdet måste kontrolleras i den aktuella texten.
I sjötransport fastställer Haag–Visbyreglerna 666,67 SDR per kolli eller 2 SDR per kilogram, det högre av de två. Det är omkring ett par euro per kilogram — klart lägre än på väg.
Beräkningen
Ta godsets värde och bruttovikten från samma sändning. Dividera.
Får ni till exempel 1,80 EUR/kg medan väggränsen ligger kring 10 EUR/kg slår ansvarsgränsen aldrig till för ert gods. Fraktföraren ersätter, om den är ansvarig, hela skadan och kommer inte ens nära gränsen.
Höjningen av gränsen kan alltså inte ha någon verkan, och avgiften för den är en utgift utan funktion.
Varför man dividerar och inte jämför totalsummor
Här finns ett fel som är lätt att göra.
Det är intuitivt att jämföra den totala gränsen med det totala värdet: tjugo ton × tio euro är en gräns på 200 000 EUR, och godset är värt 36 000 EUR, alltså är gränsen högre.
Den beräkningen ger rätt svar bara vid totalförlust. Men gränsen tillämpas på vikten av det förlorade godset: är hundra kilogram skadade är gränsen för de hundra kilogrammen omkring tusen euro. Var de hundra kilogrammen värda femtusen slår gränsen till — även om totalsummorna visade något annat.
Därför är den riktiga jämförelsen alltid värde per kilogram mot gräns per kilogram. Den är oberoende av vilken del av godset som drabbas.
Vem detta är viktigt för
För tungt och billigt gods som transporteras på väg: byggmaterial, trä, metall, emballage, gödsel, spannmål.
Och nästan inte alls till sjöss: där är gränsen låg, så den kan slå till även för billigt gods, och en avgift för deklarerat värde har en verklig funktion.
Vad den här beräkningen inte säger
Den säger inte om ni behöver godsförsäkring. Det är en helt annan fråga: en försäkring betalar även i fall där fraktföraren inte är ansvarig, så ett lågt förhållande mellan värde och vikt motsäger inte behovet av skydd.
Den säger bara en sak: att för just detta gods kan en höjning av ansvarsgränsen inte ha någon verkan. Om något annat skydd behövs och vilket — en fråga till er försäkringsmäklare.
Och ytterligare ett undantag som har praktisk betydelse: den här beräkningen gäller avgiften för deklarerat värde, inte ett särskilt intresse av leveransen (art. 26 CMR, art. 35 CIM). Det senare omfattar även dröjsmål, och konventionens gräns per kilogram begränsar det inte, så det finns inget att jämföra det med.